Stämpelmysteriet och svarta svanar

När jag ska flyga till Bangkok får jag problem vid passkontrollen. Passkontrollanten kan inte hitta mina in- och utstämplingar från Singapore. Jag fattar inte hur det är möjliigt då jag själv såg när passet stämplades både när jag kom in och lämnade Singapore. Men på något sätt finns de inte med i passet. Jag får följa med till ett närliggande kontor där flera passkontrollanter letar efter mina stämplar men utan framgång. De börjar fråga hur och och när jag kommer till Singapore, hur länge jag stannade där och om jag har kvar mina bussbiljetter, vilket jag givetvis inte har.  Jag börjar bli lite nervös och stressad av situationen. Jag frågar om det är möjligt att mina stämplar har hamnat under mitt Thailandsvisum som jag ordnade i Penang men det har de inte. Jag ber om att själv kolla igenom passet. Inga sidor är utrivna och jag hittar själv inte stämplarna. De är borta. De säger att det är ens eget ansvar att kontrollera sina stämplar när man passerar passkontrollerna vilket jag inte har gjort. Jag inte kommer få lämna Malaysia.

Tankarna snurrar. Tror de att jag har vistats olagligt i Singapore? Att jag har smugglat droger över gränsen? (Det är dödsstraff att smuggla in droger i både Malaysia och Singapore) Jag förklara i ett desperat försök att jag har som alla andra lämnade fingeravtryck när jag passerade gränsen till Singapore och att jag därför borde finnas med i systemet. De säger att de inte har tillgång till den databasen utan jag måste inställa mig hos deras Immigration Office i Putrajaya, Malaysias administrativa huvudstad utanför Kuala Lumpur, för att styrka min vistelse i Singapore. Den ena passkontrollanten skämtar lite om de inte kommer arrestera mig men jag ser inte riktigt de roliga i det just då utan tänker mer på vad som kan komma att hända om jag mot förmodan inte finns med i databasen. Jag får en lapp med adressen och börjar uppgivet gå tillbaka till tågstationen för att ta tåget till Putrajaya. Då räknar jag passets sidor igen, den här gången mindre stressad och nervös. Då märker jag att visumagenturen som ut utfärdade mitt Thaivisum har lyckats häfta fast visumkvittot med två passidor istället för ett och när jag tar bort kvittot visar det sig att de har lyckats häfta ihop just den sidan där stämplarna finns. Stenen släpps från mitt bröst och jag går lättad tillbaka till passkontoret och förklarar det hela. Samma kontrollant som skämtade om att jag inte skulle bli arresterad skämtar nu om att det krävdes mer än fem passkontrollanter för att lösa mitt lilla mysterium. Den här gången kan jag skratta med.

Väl i Bangkok möter jag upp min före detta klasskompis Cecilia som också är i Thailand med hennes pappas sambo, Poo, som är från Thailand. Vi stannar i Bangkok i två nätter och besöker bland annat en av asiens största marknader, Chatuchak Weekend arket med ca drygt 14 000 försäljningsstånd.

Det har blivit lite av en grej att ta kort på olika förbudsskyltar i de olika städerna jag besöker och Bangkok är inget undantag. På Bangkoks Skytrain får man inte ta med sig ballonger och vissa platser ska man erbjuda munkar som reser med tåget.

Vi åker till Poos hemstad Nakhon Ratchasima några timmar norr om Bangkok. Här besöker vi några tempel och här ser jag även svarta svanar för första gången i mitt liv.