Från Bangkok tar jag ett flyg till Siem Reap och deras flygplats är den coolaste jag har sätt! Istället för stora tråkiga betongklossar som många flygplatser består av har man i Siem Reap använt sig av lokal arkitektur och design och resultatet är väldigt lyckat.
Från Siem Reap är det bara några km till tempelområdet Angkor och det världsberömda Ankor Wat. Även om det givetvis var en mäktigt syn att se Ankor Wat med egna ögon var jag ännu mer imponerad av templet Bayon. Bayon byggdes på 1200-talet åt kungen Jayavarman VII och det är ett kvadratiskt tempel med stora stenpelare och på varje pelare är det stenansikten mot varje vädersträck. Just dessa stenansikten har jag blivit väldigt fascinerade av och jag tycker de inger ett lugn, en stillsamhet och eftertänksamhet men även vishet och ödmjukhet. Ekonomiska som jag är hyrde jag en cykel från mitt hostel och det var ett smidigt sätt att ta sig runt i tempel området även om det såg bekvämt ut att åka tuk-tuk när det var som varmast.
Jag gör ett kort besök i Battambang, eller Battambong som lokalbefolkningen säger, och där får jag ett smakprov på hur kommande regnperiod kan se ut. I de två dagar jag är där regnar det stundtals kraftigt och det gör att det inte finns så mycket att göra. Jag bor på ett billigt hotell med personal som borde gå en kurs i kundbemötande. Någon som är mer närgången är det ohyggligt fula och otäcka lilla djur som väcker mig andra natten genom att krypa på min överarm. Reflexmässigt tar jag tag i krypet utan att veta vad det är och kastar bort det. Yrvaken i mörkret kan jag inte se vad jag just har kastat bort men jag har mina misstankar. Tankarna snurrar och när jag tänder taklampan ser jag en stor kackerlacka som kryper och hoppar vid väggkanten. Jag sitter i sängen och iakttar. Det går en rysning genom kroppen när jag inser att den där har precis gått på mig. Jag är fortfarande lite ställd och vet inte riktigt vad jag ska göra så jag fortsätter titta på den. Den börjar sakta krypa mot dörrspringan. Nej inte fan ska du få komma här ifrån med livet i behåll! Jag tar en närliggande löparsko och slår till den! Hotet är avvärjt. Nu kan jag sova igen. Jag sitter en stund och tittar på den; stor kropp med långa taggiga äckliga ben och stora otäcka ögon. Som en blandning mellan en kackerlacka och stor gräshoppa. Jag tar fram kameran och förevigar händelsen. Jag slänger en blick mot skon igen. Det är något som är under skon. Jag lyfter upp den.. DET ÄR EN TILL! Den här gången lite mindre men fortfarande ruggigt obehaglig. Snabbt springer den och gömmer sig under den andra skon som ligger en bit bort. Den här gången är jag dock mer beslutsam i mitt handlande och tar snabbt skon som den gömmer sig under och slår till den. Den lever fortfarande. Jag slår till igen och den här gången dör den. Jag börjar funderar kring hur den kom till skon. Den kan knappast ha varit där när jag slog den första för då hade förmodligen även den dött eller i alla fall åkt av skon. Jag såg inte heller att den kröp till skon när den första var dödad. Ett mysterium. Hoppas i alla fall jag slipper fler besök från dessa varelser.
Från Battambong åker jag till Huvudstaden Phnom Penh. Då det snart är Khmer-nyår är halva staden tom. Under nyåret åker många hem till sina hembyar och städer och träffar familj och vänner. På sätt och vis är det skönt för man slipper all trafik men samtidigt är mycket stängt och man vill ju se staden i sin vanliga skepnad. Utanför Phnom Penh ligger Choeung Ek Genocidal Center eller The Killing Fields som det är mer känt som. Här avrättades ca 20 000 människor av Pol Pots röda Khmerer. Att besöka denna plats berör ända in i själen och ger upphov till så många känslor men det är svårt att med ord. Man måste själv gå omkring bland massgravarna, gå på stigarna där benbitar och gamla klädstycken sticker upp och se trädet där småbarn slogs till döds för att själv kunna sätta sig in i det fasansfulla som ägt rum. Först då kan man förstå. Till minne för alla offer har man låtit bygga ett minnesmonument på området.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar